Hantverkare

Hantverk har aldrig varit ett exklusivt monopol för skråhantverkarna. På landsbygden hade allmogen rätt att anta gärningsmän och dessutom har hemslöjd som binäring varit accepterad.
Man skiljde också på stadshantverk ichg lanthantverk där stadshantverk var underkastat strängare regler. Genom Fabriks- och hantverksordningen av den 22 december 1846 avskaffades den skillnaden och lanthantverk blev likställt med stadshantverk.

Lanthantverk visade inte lika stor variation som stadshantverket. Skomakare och skräddare utgjorde ca 60% av de hantverkssysselsatta på landsbygden i mitten av 1880-talet. Lägger man till smeder och snickare så kommer man upp i över 80%.

De specialiserade hantverkarna var ofta vandringshantverkare. Ensam eller tillsammans med flera drängar kom de till en bondgård, bodde där i några dagar och utförde sitt arbete mot betalning i kost och pengar förutom logi. Ofta var lanthantverkaren ogift och saknade eget hushåll.

I statistiken så stog hantverkare i Sverige ofta skrivna som bönder eller torpare. Det finns anledning att tro att självhushållningen med hantverk hade en stark ställning i det svenska samhället.  Ofta var byarna också specialiserade  på en viss typ av hantverk.

I Eggelstad (från byavandring 1992)
På Eggelstad nr2 har legat en vattenkvarn, färgeri och vadmalsstamp. Hit kom folk från angränsande socknar och lämnade sina ylletyger för att få dem beredda och även färgade. På 1700-talet, och kanske ändå längre tillbaka, beredde man sin vadmal hemma på gårdarna. Då lade man tygräckan ie en stor balja, hällde på vatten och stampade upp och ner med fötterna, tills tyget hade fått den tjocklek man ville ha, Därav namnet Vadmalsstam eller Stomp.
I början av 1800-talet byggdes vattendrivna stampar. De byggdes gärna i anslutning till vattenlvarnarna och på så sätt utnyttjade de sina dammanläggningar. Stamparna var i regle bara igån vår och höst, då det var högre vattenstånd i ån eller bäcken. Det förekom att den som drev stampen, även var färgarmästare. Då kunde de få sina beredda vadmals och verkentyger färgade också.
Vi vet att här på Eggelstad 2 har funnits färgare under mitten av 1800-talet. I husförhörslängder finns både färgarmästare, färgargesäller och färgarlärlingar.
Signe Höjer skriver i sin bok ”Arvet från läsarna” om hur hennes morfar, Carl Petter, började som färgarlärling då han var 15 år. Det var på avtald tid av sex år, mot en årslön av 25 riksdaler plus mat och husrum.
1855 då han fick sitt gesällbrev, började han sin vandring från Stockholm och söderut mot Skåne. Han var då 21 år. Av en annan vandringsman fick han veta att i Eggelstad var gesällplats ledig. Han fick platsen och var sedan här i två år. Sen flyttade han till Tolånga och gifte sig där. Sedan flyttade han vidare till Vollsjö. Därefter till Eslöv, där han grundade Sahlins Konfektion. Sahloins kappor kommer nog de flesta ihåg.
I ”Mollerödsboken” berättar Pehr Jönsson i sin dagbok att i december 1855 går hans dotter Bengta från Heingetopr till Eggelstad för att lämna in verken för färgning och stampning. 1 mars 1856 hämtar sonen Jöns 43½ alnar brunt verken. Stampelönen var 1 skilling alnen och färgarlönen var 1 daler 48 styver famnen.

Vadmal är ett helyeeltyg som är stampat i vatten. Det är slitstarkt och vattenavstötande. Vi har ju våra gmala militäruniformer, blå, grå och gröna. De är sydda av vadmal.

Verke, som användes till kläder förr i tiden, är ett halvylletyg, antingen lin eller bomull i varpen och lite tunnare än vadmal.

Hantverkare i Eggelstad (ur husförhörslängder)
Färgare
Färgare Gustav Edvard Neuman, Nr2, 1860-1866 och 1882-1890
Färgare Gabriel Svensson, Nr2, 1873-1878
Färgare August Svensson, Nr2, 1875-1878
Färgare Peter Magnus Lindsten, Nr2, 1878–1881, Nr15 1881-1883
Färgargesäll Carl Wahlströn, Nr2, 1860-1866
Färgare Håkan Nilsson Kjellgren, Nr2, 1867-1869
Färgare Carl Magnus Lundberg, Nr2, 1857-1860
Gesäll Rafael Rotstein, Nr2, 1857-1860
Lärling Nils Andersson, Nr2, 1856-1859
Färgar Mästare Carl G Wangel, Nr2, 1859-1860
Färgargesäll C P Sahlin, Nr2, 1856-1875

Mjölnare (Kvarnägare)
Kvarnägare Anders Olsson, Nr2, 1881-1943
Mjölnare, Åbo Ola Andersson, Nr2, 1852-1920
Mjölnare och Kvarnägare Anders Olsson, 1848-1866
Arrendator C O Lagerstedt, Nr2 1845-1848
Kvarnägare Nils Pålsson, Nr2, 1844-1849
Kvarnägare Eric Ericsson, Nr2, 1837-1844
Kvarnägare Anders Ericsson, Nr2, 1835-1837
Kvarnägare Johan Härstedt, Nr2, 1830-1836
Möllare, Åbo, Jonas Ekström, Nr2, 1750-1825
Möllare, Herrn, Kvartersmästare, Gustav Gabriel Broms, Nr2, 1821-1829, Nr6 1860-1863

Målare
Målare Ola Holmström, Nr15, 1884-1895
Målargesäll i Nr8 1867-1874

Skräddare
Skräddare Per Jönsson, Nr5, 1872-1895
Skräddare Nils Olsson, Nr13, 1880-1895
Skräddargesäll Ola Andersson Ljungberg, Nr15, 1857-1895
Skräddare Nils Larsson, Nr 16, 1859-1860, Nr6, 1880-1883
Skräddarlärling Anders Nilsson, Nr5, 1872-1873
Skräddargesäll Gustaf malte Wahlström, Nr5, 1872-1880
Skräddargesäll Anders Emil Lindström, Nr9, 1887-1895
Sockenskräddare Per Åstradsson, Nr8, 1806-1820

Snickare
Snickare Anders Larsson Plavén, Nr2 1887, Nr8 1887-1895
Snickare Per Rasmusson, Nr15 1886-1895
Snickare Per Andersson Lindström, Nr9, 1855-1886
Snickare Carl Anderberg, Nr15, 1872
Snickarmästare Jonas Ekström, Nr2, 1799-1819

Murare
Murare Mårten Berggren, Nr6, 1867-1871
Murarmästare Olof Karlström, Nr2, 1806-1825

Trädgårdsmästare
Trädgårdsmästare, torpare, Inhyses arbetare Ola Håkansson, Nr8 1872 och Nr16 1872-1895

Skomakare
Skomakaregesäll Anders jönsson Andrén, Nr5, 1892
Skomakare, Åbo, Anders Jönsson, Nr9 1890-1895
Skomakare Jöns Persson, Nr13, 1886-1892
Skomakare, Åbo, Nils Mårtensson, Nr16, 1880-1895
Skomakare Otto Fredrik Hjort, Nr5, 1873-1885
Skomakare Anders Jönsson, Nr13 1878-1886
Skomakare, Husman Nils Andersson, Nr6 1867-1870, Nr7 1870-1874, Nr15 1874-1881
Skomakare, dräng, Husman Anders Persson, Nr8 1854-1862, Nr14 1862-1867, Nr8 1867-1870
Skomakare Håkan Andersson, Nr5 1856-1862
Skomakare Johannes Olsson, Nr5 1854-1855, Nr14 1855-1862, Nr14 1862-1867
Skomakare, inhyses Jöns Nilsson, Nr13 1874-1875, Nr13 1875-1890
Lärling Hans Nilsson, Nr5 1856-1860
Skomakare Jöns Karström, Nr2, 1895
Sockenskomakare Håkan Olsson, Nr8 1806-1820

Smeder
Smed Knut Rahm, Nr15 1918-2008
Smed Otto Rahm, Nr15, 1922 – ca 1940
Smed Martin Rahm, Nr10, 1887-1895
Smed Samuel Rahm, Nr10, 1880-1886
Smed, lärling, Nils Christian lundström, Nr15 1867-1868 och 1871-1881
Smed Alexander Elias ellström, Nr15 1890-1895
Smed Anders Olsson Anderberg, Nr15, 1890-1895
Smed Mårten Andersson, Nr15, 1889-1890
Smed Knut Andersson Lindberg, Nr15, 1864-1872
Smed Jöns Jönsson Nordström, Nr15, 1864-1872
Smed Johan Larsson, Nr14 1838-1851, därefter troligen till Nr15
Smedarbetare, inhyses Carl Viktor Wahlström, Nr5 1875
Gesäll olof Rydberg, Nr15, 1880-1882
Gesäll Nils Andersson, Nr15, 1882
Smed Jöns Sandberg, Nr3 1828, därefter troligen till Nr2
Smedgesäll Anders Löfgren, 1828 i Nr2 och Nr3

Mejerist
Mejerist Nils Svensson, Nr15 1884
Mejerist Hans Peter Nilsson, Nr15 1886
Mejererska Emilia Nilsson, Nr15 1885-1886

Barnmorskor
Barnmorska Maria Svensson, Nr13 1887-1890
Barnmorska, hustru till skräddaren Per Jönsson, Anna Andersdotter, Nr5 1872-?